.

Hej! Jag lovar att någon dag här framöver pränta ner vad som hände i Bolivia. Först vill jag vara öppen med en annan sak som har gjort mitt liv till en mardröm här borta. Jag har valt att vara öppen med det och inte blunda för vad som har hänt. Bloggen är en del av mig här borta och för mig är den ett sätt att bearbeta vad som hänt. I tisdags eftermiddag blev jag och Nick brutalt rånade och misshandlade när vi var påväg hem från en turistattraktion. Vi blev anföllna av fem män som ströp oss till medvetslösenhet och hotade oss till livet. De kom undan med alla våra värdesaker däribland min älskade systemkamera. Vi hade ingen chans att fria oss från deras grepp. Händelsen är polisanmäld och jag har även besökt sjukhuset för mina skador. Efter omständigheterna mår jag okej. Jag omringas av människor som bryr sig och jag är lycklig som har dem. Jag har vallt att inte åka hem tidigare pga att jag vill lämna detta landet med en positiv och trygg syn. Jag har bestämt mig för att detta ska få låtas stärka mig. What doesn't kill you makes you stronger. Innerst inne älskar jag Cusco. Jag är ledsen för att detta hände på en av mina favoritplatser här. Jag försöker nu, dag för dag, komma tillbaka till livet och vardagen. Mitt arbete på skolan får mig att leva och barnens snoriga pussar och långa kramar får mig att orka. Jag kämpar efter luft på nätterna men varje natt som går kan jag sova bättre. Jag vill vara öppen med det som har hänt. För det är inget att blunda för. Jag mår bra. Jag är i trygga händer och jag känner mig stark som stannar kvar. För Cusco är fint, på andra sätt. Tack för alla ni som hört av er, tack för stödet och tack för tron på att ni vet att jag klarar att gå igenom detta. För det gör jag. Jag är starkare än någonsin även fast det plågar mig varje dag. Jag ska inte låta dem vinna. Kram