.

Nu är jag i Madrid och har härmed påbörjat min flygtur. Om ni inte varit på Madrids flýgplats är det svårt att föreställa sig hur otroligt stor den är, den är enorm. Jag har till och med åkt tunnelbana för att komma till min gate. de ni. ;) och so far känns allt väldigt bra. Resan hit gick fort och jag passade på att socialisera litegrann. Jag träffade Henrik som ska till Buenos Aires, som jag nu spenderar min sex timmars väntan med. Trevligt med sällskap.

Min nervositet har fortfarande inte nått mig. Men jag har kommit till insikt i att jag är påväg. Och tanken slog mig på flygplatsen efter att en av min mammas vänninor frågat mig hur gammal jag var att shit, jag är nitton år gammal, och jag ska åka iväg på en tre månaders resa alldeles ensam till andra sidan jordklotet. Jag är stolt över mig själv. Och jag vet att det krävs mycket mod.

En kär vän till mig, Malin Nordling, sa:
"Vem som helst skulle vara nervös. Men vem som helst skulle inte göra det du ska. Man måste bry sig om andra människor på en helt annan nivå. Som jag sagt tidigare, du gör världen bra. Jag är så stolt över dig som åker på det här, ha the time of your life. Och glöm inte att jag aldrig är mer än ett samtal bort och trots allt är vi ju ändå under samma himmel. You make the world beautiful, every singel day"

Du kan verkligen fånga tankar i ord Malin. Och jag insåg hur stort detta var. Insåg vilken resa jag gör och kommer att vara med om! Min stora dröm, som jag velat i så många år. ÄNTLIGEN! shit vad bra jag är!

puss på er alla

P.s. Jag vill sända en superduper kram till mina underbara föräldrar som ställer upp och stöttar mig genom denna resa. Tack så innerligt för att ni alltid tror och litar på mig och låter mig följa alla mina drömmar.
Jag älskar er, billion times.