.

Klockan 17:30 söndagen den 6 mars 2011

Idag har jag strosat runt på egen hand. Jag besökte söndagsmarknaden, en stor marknad där man kan köpa allt möjligt, bokstavligt, ex. kläder, leksaker, växter, hygienartiklar, böcker, smycken. Närintilliggande låg även en matmarknad där det lagades all möjlig sorts mat. Det doftade ljuvligt. Jag köpte mig en liters schampo och balsam samt ett par supergosiga tubstrumpor a la Inka style. Solen sken och det var verkligen varmt och behagligt. Inte sådär regnigt och tråkigt väder som jag trodde det skulle vara mest hela dagarna. Dock regnar det, åskar och blixtrar som bara den nu. Men det slapp jag undan. Tur det, för jag gillar verkligen inte att vistas ute i sådant oväder. Burrh. Nu ligger jag i min säng och äter salta kex och myser med musik. Jag älskar verkligen mitt rum. Det är så jäkla mysigt. Det känns som mitt och det är verkligen jätteskönt.
 

Efter min lilla vistelse vid marknaden gick jag hem och lämnade mina grejor och hämtade kameran för att gå ut och fotografera i närområdet. Det är verkligen otroligt vacker. Men jag ser dock fortfarande min närvaro som utifrån någon annans ögon. Jag förstår verkligen inte att jag är här. Och det lär nog ta någon vecka till innan jag börjar inse faktum. Jag vill verkligen lägga upp bilder men internet är så otroligt segt och att ladda upp en bild tar nästan tio minuter. När jag har mer tid lovar jag att ladda upp några då och då!!! För ni måste se hur fantastiskt det är här omkring!

Precis innan min trappuppgång träffade jag ett gäng peruanska killar, vi pratade lite och de frågade mig en massa frågor och jag skämdes så för att jag inte förstod någonting. Det kändes så tråkigt. För de pratar ju inte någon engelska. Åh, jag vill verkligen förbättra min spanska nu nu nu. Så jag kan börja kommunicera. Jag trodde inte jag var såhär dålig. Det är ju pinsamt. Men jag är mer taggad än någonsin till att förbättra och lära mig.

Klockan 20:00 den 7 mars 2011

Idag har det varit en riktigt bra dag. Jag har gått runt och lett mest hela dagen. Dagen började tidigt, jag gick upp vid sju tiden för att göra mig i ordning inför min första dag i skolan. Vid halv nio gav jag mig iväg då det tar ca en halvtimma att gå dit. Min första lektion startade vid tio över nio och det var grammatik som stod på schemat. Jag fick börja med att göra ett test för att se vilken nivå jag låg på samt vad jag behövde repetera. Testet var skitsvårt, rent utsagt. Och eftersom jag är sämst på engelsk grammatik så fattade jag inte mycket när hon försökte förklara på engelska. Jag vet, bra combo. Men samtidigt är det lika bra att repetera lite av allt, för det är precis vad jag behöver. Så jag är bra nöjd ändå. Vi repeterade verben ser och estar samt hay. Och jag fick lära mig en massa nyttigt som jag inte har tänkt på förr. Min lärarinna heter Ganara och är kanske 35 år någonting. Jättetrevlig och bra på att förklara. Efter min grammatikklass var det dags för konversationsklassen. Jag och min lärarinna Yessicá började med att repetera när man ska sätta la framför ett ord och när man ska sätta el. Jag har aldrig riktigt fått kläm på det där men Yessicá förklarade det som om det var det enklaste som fanns. Jag har verkligen kommit till en skola med duktiga lärarinnor. Och det är ju så jäkla viktigt att man dels klickar med läraren samt att denne är seriös och kan sitt ämne. Yessicá älskar att prata så jag och hon började prata om allt möjligt som inte handlade om lektionen i fråga. Men en konversationsklass kan ju utforma sig hur som helst. Jag kan tänka mig att Yessicá är max fem år äldre än mig. Hon är supergullig och vi pratar om att gå ut tillsammans och hitta på saker. Hon leder även klasser i Yoga som jag hade tänkt prova på någon dag.
Jag har verkligen varit så otroligt taggad på att börja plugga spanska igen. Och jag är så jäkla glad för att det är så himla bra. När jag slutade vid ett ville jag knappt gå därifrån. Jag längtar redan tills imorgon. Jag har precis avslutat mina läxor och skrivit rent mina anteckningar. Back to school, and I like it!

Efter skolan gick jag hem för att äta lite mat. Har jag nämnt att Lucy är en superkock? All mat som jag hittills fått har varit så himla god. Lucy och Ricardo är även mycket för det som är närproducerat och ekologiskt och vi äter otroligt mycket frukt och grönsaker. Det supportar jag starkt. Idag åt vi tonfisksallad med kanske sju grönsaker som tillbehör. Yamm! Här i Peru är lunchen den största måltiden, medan man bara äter typ en macka till ”middag”. Så det gäller att passa på att äta mitt på dagen, vilket jag inte är van vid då middagen vanligtvis är min största måltid.

Vid tvåtiden följde jag med Lucy till den kyrkan hon och Ricardo tillhör: la iglesia de Cristo. En stor församlingslokal på en bakgata här i staden. Ett fallfärdigt hus från utsidan men med så mycket värme och gemenskap på insidan. Denna vecka befinner sig ett femtontal volontärer från USA där för att gratis erbjuda församlingen möjligheten att besöka en doktor. Något som för invånarna vanligtvis kostar mycket pengar och glöms bort att kontinuerligt göra. Jag pratade med en utav volontärerna och berömde deras insats. Hon fick tårar i ögonen och hon sa ”Jag gör detta för att församlingen ska veta att det alltid finns någon som bryr sig om dem. Att de kan komma till kyrkan och veta att här finns gemenskap och hopp” Det var fint sagt tycker jag. Jag spenderade timmar i kyrkan genom att bara titta på folket som befann sig där. Och så fort jag fick ögonkontakt med någon så log denne och nickade ett hola.. Det fanns verkligen en gemenskap och en värme som spred sig i den annars ganska kalla byggnaden. Jag kände mig välkommen.
Över hundra människor besökte kyrkan idag för att få besöka en doktor. Över hundra människors hälsa kanske förbättrades idag, åtminstone blev dess hälsa mer kontrollerad.
Jag slutar aldrig fascineras av de fantastiska människorna som arbetar ideellt för att hjälpa andra.

Klockan 21:30 tisdagen den 8 mars

Jag börjar komma in mer och mer i tidsomställningen nu. Jag går och lägger mig senare och vaknar alltså inte på nätterna. Imorse gick jag upp halv sju för att ta en dusch. Har ni testat att duscha i iskallt vatten någon gång? Jag kan då inte rekommendera det. Men vill man vara fin får man lida pin. Eftersom det regnar så otroligt mycket här under december – mars så ”hinner inte” reningsverken ta hand om allt vatten så istället stänger de av vattenloppet mellan 13.00 - ca 05:00. Därför måste jag duscha på morgonen och på morgonen är det kallt ute vilket resulterar till att vattnet blir detsamma. Jag som verkligen avskyr att frysa vet att jag måste stå ut med detta ca. 45 gånger till.

Efter ett klarvaknande i duschen gick jag till skolan. Eftersom skolan är så pass liten så har Yéssica den hemma hos sig. Ett supermysigt hus, ljust och fräscht. Under min konversationsklass pratade jag och Yéssica om de turer jag vill göra när jag är i Peru och när dessa skulle passa bäst, Inkaleden, Macchu Picchu, Titicacasjön etc. samt hur många dagar jag vill vara borta. Hon berättade lite om de olika varrianterna av de olika turerna. Mycket intressant. Jag kommer boka så snart som möjligt så jag har det säkrat samt ta reda på vilken typ av tur jag vill göra genom att läsa på lite. Det finns så jäkla mycket att se och så många olika sätt att ta sig runt på.

På eftermiddagen tog jag mig en rask promenad till Plaza de Armas för att åka med en buss som tog mig runt hela Cusco. Praktiskt taget. I staden, upp och ner för bergen. Och jag kan inte sluta fascineras, det är otroligt häftigt. Och jag tog många fina bilder, men inget slår att se det på riktigt. (lovar att ni ska få se!!!) Vi besökte Cristo Blanco, som är en vitmålad stor Jesus staty som står uppe på ett berg och vakar över staden. Utsikten från var han stod sträckte sig över hela staden. Bergskedjor som avlöste varandra långt i fjärran, tusentals hus centralt och uppe i bergen, grönområden, betande alpackor, färggladklädda cusqueños.. Fantastiskt! Jag tänker att jag en dag ska ta mig upp på annat sätt, utan kamera och stanna där någon timma för att se det på riktigt. Jag menar, nu blev det mest genom en kamera, för att fånga ögonblicket. Men för att förstå att jag är här krävs det att jag försöker leva utan min kamera, att jag försöker spara allt i mitt minne istället. Jag minns att när jag var i Tanzania levde jag i en sorts förnekande då jag hela tiden såg afrikanernas liv genom min kameralins. Jag ville inte missa en enda möjlighet till en bra bild. Men det som i slutändan räknas är det man har i minnet. För nu i efterhand när jag kollar på mina bilder därifrån så känns det som om jag aldrig varit där. 
Fast sedan tar det nog ett tag att komma in i livet också, nu är allt så pass nytt och det tar ett tag att lära känna staden och språket och människorna.

Onsdagen den 9 mars, 17:45
Dagen har varit bra med skola dock har jag så mycket grammatik i mitt huvud just nu att det är kaos. Det är galet vad mycket regler det finns. Men de är grymt lärorikt och jag känner att jag utvecklas varje dag. Konversationerna flyter bättre.  Nu ikväll har jag pratat med mina älskade föräldrar på Skype. Det var mysigt. Samt med min fina Elin. Jag har tänkt mycket på er därhemma idag. Jag hoppas att ni alla mår bra!

PUSS OCH KRAM
( i helgen tänkte jag köpa en internetanslutning så jag kan uppdatera när jag vill samt lägga upp bilder på ett smidigare sätt) TAKE CARE!