.

Nu kommer del två om Bolivia-resan!!!
Bolivia var som sagt en speciell resa. Vi hade väldigt kul tillsammans men även stunder då vi fick uppleva mycket orättvisa. Bolivia är det fattigaste landet här i Sydamerika. Det märks tydligt. Det sitter tiggare i varje hörn och så fort en Gringo (utlänning) passerar så börjar de dra i en, och tittar en i ögonen och ber för livet om pengar. Det är obehagligt. Det är verkligen hemskt. I deras slitna smutsiga kläder, utan skor.. vinglar de fram kring gatorna. Vissa staplandes på en krycka andra drar sig fram med sina bara händer och fötterna släpandes på backen. Man kan se törsten efter vatten, hungern i deras kurrande magar. Fattigdomen är ett faktum. Bristen på jobb är ett stort problem och konkurransen i jobbranchen är extrem.

La Paz tillhör den staden i Sydamerika som har flest rånare. Skickliga jävlar som har gjort det förr. Vi råkade ut för rån tre gånger under vår vistelse. Jag ska berätta för er om en upplevelse.
Vi hade tagit oss till marknaden el Alto. En marknad där man ifrån kan se heeeela La Paz. En marknad full av bolivianer som säljer allt: tekniska prylar,kökssaker, musik, böcker, kläder, skor, mat, djur.. ja.. allt möjligt. Vi tog en lokalbuss upp och när vi steg av vart vi utstirrade. Vi förstod att vi var de enda Gringosarna på marknaden. Vi tittade runt och klargjorde att så var fallet. Alla tre av oss grep snabbt tag om våra väskor.
Marknaden var enorm. Flera kilometer. Vi tittade runt och strosade i vår egen takt. Vi stannade till vid ett ställe som sålde örhängen. Jag letade efter ett par vita pärlörhängen men fann inga jag gillade. Men tillslut köpte jag ett par rosa. Jag betalade och la tillbaka min plånbok i min väska. Trodde jag.
Plötsligt började folk skrika omkring mig, allt gick så snabbt. Folk pekade och skrek jävla gringo åt mig. Jag förstod ingenting. Varken jag, Nick eller Oliver. Tills någon skrek: Dina pengar!! Och jag förstod. Jag hade blivit rånad. Jag sprang, slog mig fram bland massan, sprang och sprang o.. insåg att jag inte visste vad jag sprang efter. Jag satte mig förtvivlad på marken, bolivianer flockades omkring mig. De flesta skrek att jag var dum i huvudet, att jag skulle vara mer försiktig. Och jag visste det. Jag visste vilken enorm stöldrisk det var. Men vad kunde jag göra nu i efterhand. Jag slog händerna för ansiktet, tårarna trillade. Min plånbok, med mina pengar, mitt kreditkort och mitt PASS. Jag var förtvivlad. Utan passet skulle jag inte komma ut ur landet och för att fixa ett nytt skulle det ta upp till tre veckor eftersom en svensk ambassad inte finns i Bolivia. Jävla skit. Jag svor och chocken la sig som en klump i magen. Ca fem minuter efter händelsen knackar en dam på min rygg, i sin hand håller hon min plånbok. Jag rafsar snabbt tag i den och får se mitt älskade pass, mitt kreditkort o alla mina kvitton. Utan pengar - men vad är dom värda egentligen. Jag tjuter av lycka. Damen, som troligtvis jobbar tillsammans med stölderskan (brukar funka så!), har valt att ge tillbaka mitt pass och mitt kreditkort. Jag tackar henne innerligt, ger henne tillochmed 20 BOB för tacksamheten. En riktig jävla berg-o-dal-bana i känslor. Extrem sorg till extrem lycka. Just då ville jag bara ut ur landet.
Efter händelsen rusade vi snabbt ifrån marknaden och jag kan rekomendera er som någongång kommer upp dit att inte ta med er något värdefullt, utom pengar, samt ha pengarna på ett säkert ställe. Utöver det så rekomenderar jag inte ens marknaden. Det finns inget speciellt för turister. Utsikten är dock fin. Men riskera inget. Vi firade den kvällen. Jag firade med en iskall öl och en god mexikansk burrito. Vi lovade varandra att vara mer försiktiga. Och det var vi. Vi hade bara extrem otur den sista stölden vi fick vara med om.

La Paz är en fin stad. Kontrasterna mellan fattig och rik är dock extremt stor. Det är lätt att hitta sina smultronställen då staden bjuder på alllt. Jag gillade mest den antika delen av staden. Påminner om Gamla Stan i Sthlm. Smala gränder med antika hus i alla världens olika färger. Detaljer. Jag älskar detaljer. Antika gatunamn med förklaringar varför gatorna fått de namn de fått. Kullerstenar... Jag hittade mina smultronställen iallafall.

Vi tog även en runda tilll moderna La Paz. Med ståtliga höghus i glas. En extrem kontrast. En kväll gick vi på bio, 25 spänn biljetten och två supercola och en superpopcorn för 25 kr likaså! Värt! Vi såg filmen: Soy el numero 4. Grym! På dagarna strosade vi runt på marknader, åt glass i en park, gick på museum, åt god mat och hade semester. Vi hade en jättebra resa tillsammans om vi bortser från de tråkigheter vi fick uthärda. Jag har fått två superbra vänner. Nick och Oliver, som har gjort min tid här i Cusco rikare. Och utan dem hade resan aldrig varit så kul. Jag lär ha förlängt mitt liv med hundra år efter alla skratt. Jag ser som sagt resan till Bolivia med positiva ögon. För vi hade fina stunder. Och det gäller att se vad som varit bra. Det har jag lärt mig att uppskatta under min vistelse häär borta på andra sidan jorden. Jag kommer definitivt återvända en dag. Men aldrig ensam. Vi fick vara kvar i Bolivia tre dagar till utöver det vi planerat pga. protester vid gränsen till Peru. Dessa tre dagar var de som vi blev rånade på. Osis va. Det blev en resa på sju dagar totalt. En resa jag aldrig kommer glömma.